Venetianskt försvarsverk från 1500- och 1600-talet

Venetianskt försvarsverk från 1500- och 1600-talet

Staden Zadars försvarssystem och Sankt Nikolaus-fästningen i staden Šibenik befinner sig på UNESCO:s världsarvslista som två av sex komponenter som ingår i den transnationella kulturegendomen „Venetianskt försvarsverk från 1500- och 1600-talet.“


Det venetianska försvarssystemet från 1500- och 1600-talet är ett exceptionellt historiskt, arkitektoniskt och teknologiskt vittne om försvarssystemen ”alla moderna” som utvecklades inom de områden som tillhörde Republiken Venedig som svar på att eldvapen infördes i militära operationer. 

Zadar
TZG Zadar / Filip Brala
Zadar

Försvarssystemet vid Zadar, som under denna tid var Dalmatiens militära och administrativa centrum, är den största och mäktigaste befästningen vid Adriatiska havet och en nyckelpunkt i försvaret av sjörutten mellan Venedig och den grekiska ön Krf, såväl som i försvaret mot Osmanska rikets hot från fastlandet. Zadar har behållit de viktigaste befästningselementen av försvarssystemet ”alla moderna”: stadsmurar med en rad starka bastioner, bland vilka Ponton är den första bastionen ”alla moderna” och den största bastionen vid Adriatiska havet, den storslagna stadsporten som är ett mästerverk av 1500-talets renässansarkitektur, och den yttre befästningen Forte.

Fortress of St Nicholas, Šibenik
Ivo Pervan
Sankt Nikolaus-fästningen, Šibenik

För att försvara Šibenik mot den osmanska flottan vid mitten av 1500-talet byggdes på den steniga klippan vid själva ingången till Šibeniks kanal den mäktiga Sankt Nikolaus-fästningen. Fästningen byggdes enligt Gian Girolamo Sanmichelis scheman i triangelform på tre nivåer, och den utgör ett exceptionellt exempel på isolerad bastionsbefästning byggd enligt postulaten för befästa försvarssystem ”alla moderna.”